torsdag, juni 25, 2009

Barnspråk

I vanliga fall brukar mitt sjungande uppskattas av dottern. Ibland nickar hon till och med gillande med huvudet och ler. Men nu har hon kanske fått nog ändå. Eller hur ska jag annars tolka att hon tog ut nappen ur munnen och erbjöd mig den när jag senast tog ton?
Upplagd av kl.

6 kommentarer:

TeachMom sa...

Hahaha... Nog för att barn alltid är ärliga men är inte den lilla lite väl liten för att vara *så* ärlig? :)

25 juni, 2009 20:24
Fjant sa...

Min son gör likadant, men det har han faktiskt lärt sig av omgivningen, för alla i min omgivning tar vad dom än hittar och stoppar in i min mun när jag tar ton. Jag vet inte hur jag ska tolka det... =)

/Fjant
www.fjant.tk

25 juni, 2009 21:22
Tankevågor sa...

Ha ha .... hon är väl för söt! :-)

Hm...länge sen man såg henne förresten.

26 juni, 2009 11:29
Alla smutsiga detaljer sa...

Och det är bara början, hälsar en tonårsmamma!

27 juni, 2009 21:41
Jah Hollis sa...

En napp säger mer än tusen ord.

30 juni, 2009 20:26
Cliff Hanger sa...

TeachGirl - Jo, visst är det så, ärligt talat. Men HELT säker är jag inte...

Fjant - De tror nog bara att du har något slags oralt behov av att ha något i munnen... ;-)

Londongirl - Jo, jättesöt är hon. :-) Kommer kanske bilder fram över.

ASD - Ja, man får passa på medan reaktionerna är så här pass hanterbara.

Jah Hollis - Ord!

01 juli, 2009 01:05

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)