Det här är ju inte någon dagboksblogg. Men jag är beredd att göra ett undantag för att lite kort beskriva vad jag gjorde i lördags, för det var en dag som stack ut, kan man säga.
Det blir en kort beskrivning, jag måste krama kudden snart. Men jag var med om mitt livs första svensexa i lördags (hade ingen innan jag gifte mig, vi gifte ju oss i smyg).
Dagen började med att vi kidnappade herr Blodpudding och förde honom till Ulvsunda industriområde, där han och vi andra utsattes för eldklot, skottsalvor, napalmbomber och lite annat smått och gott. Kanske ska tilläggas att det var experter på specialeffekter som hanterade detta.
Efter det fick herr Blodpudding dra på sig en tajt Stålmannen-dräkt med tillhörande pungklyvning och hoppa bungy jump. Därefter blev det en snabb transport med RIB från Strandvägen ut mot skärgården, där våra hyrda vattenskotrar stod och väntade. I en hel timme åkte vi sedan skoter i innerskärgården och kryssade i det varma solskenet mellan finlandsbåtar, segelbåtar och motorbåtar. Med en toppfart på 65 km/h var vi snabbast av alla. Men lite långsammare slalomåkning var också kul.
Ännu långsammare blev det med nästa upplevelse på vatten, nämligen bastuflottfärden. Många sköna dopp blev det före och efter grillningen på däck. Och bastande har sällan varit så skönt. Som avrundning blev det lite fotboll på ängen vid marinan innan vi landade i en lägenhet med delar av möhippegänget.
tisdag, juni 30, 2009
torsdag, juni 25, 2009
Barnspråk
I vanliga fall brukar mitt sjungande uppskattas av dottern. Ibland nickar hon till och med gillande med huvudet och ler. Men nu har hon kanske fått nog ändå. Eller hur ska jag annars tolka att hon tog ut nappen ur munnen och erbjöd mig den när jag senast tog ton?
söndag, juni 21, 2009
Bilder från Tidaholm
Varken stora eller små människor snöröjes. Och fiskar är förbjudna att uppehålla sig på gångvägen.
Vissa handlare är måna om att kommunicera med ett "modernt" språk.
Den här minivillan kallas "Dockhuset"...
...och priserna på bostadsrätter är om möjligt ännu mindre, så att säga.
Minigolfbanan i stadens centrum har sett bättre dagar.
I Tidaholm behöver man bara slå fem siffror för att prata med sin lokala pizzabagare.
Ett skomakeri, inhyst i en annorlunda byggnad.
torsdag, juni 18, 2009
Nya Zeelands blekansikten
Kommer ni ihåg Arne Hegerfors klassiska groda, "Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk" ?
Nu har uppföljaren kommit:
Nu har uppföljaren kommit:
lördag, juni 13, 2009
Min klassresa: Från trappuppgången till första klass på bara några timmar
Idag har jag både sovit i en trappuppgång och rest i första klass. Låter som två extrema ytterligheter, eller hur?
För några timmar sedan kom jag hem från Uppsala, där jag hälsat på en kompis och varit ute på krogen med honom (som den gräsänkling jag är denna helg). Framåt småtimmarna råkade vi dock skiljas åt och jag ramlade så småningom mot min mycket trötte (han hade bara sovit en timme natten innan) väns kvarter. Efter att vi skiljts åt hade vi på telefon kommit överens om att jag skulle ringa honom när jag kom, så att han kunde gå ner och öppna porten. Men när jag kommer fram svarar inte polaren i någon av sina telefoner. Jag suckar tungt och ser en tung natt som uteliggare framför mig. Strax får jag dock syn på några unga vuxna som kommer gående mot bostadsområdet. Jag berättar min historia och en av dem har möjligheten och vänligheten att släppa in mig i porten, eftersom han bor i samma hus. Väl uppe vid polarens dörr börjar jag förstås tokringa som en besatt på dörren. Jag oroar mig en smula för att störa grannarna, så mycket ringer jag på dörren och så högt hörs det. Men han sover sjukt tungt. Så, vad annat göra än att lägga tillrätta jackan som kudde, breda ut sig på golvet och invänta John Blund? Alkoholen i blodet hjälpte förstås till och jag somnade snabbt. Men det är nog det hårdaste underlaget som jag sovit på.
På morgonen mådde jag inte direkt som en prins och kom att tänka på en annan trettiplussares dom : "Rami har passerat 30-sträcket och då slutar kroppen att utvecklas, den degenererar och vi håller på att dö. Det är taskig fakta men så är det." I morse kunde jag verkligen skriva under på denna fakta. Det kändes både här och där som att kroppen höll på att dö.
Nåja, Bajen tyckte i alla fall att en "döende" man var värd att lägga ner 12 miljoner på. Det är en liten tröst för oss andra över trettio. Bajen har i och för sig aldrig gjort sig känt för sitt goda ekonomiska handlag.... men det finns ju andra exempel på vitala trettiplussare som kan fungera som förebilder.
Förstaklassresan då? Ja, det är inte så komplicerat. När jag bokade på SJ:s hemsida visade det sig att förstaklassbiljetten kostade lika mycket som andraklassbiljetten, och då var det ju inte något svårt val. På hemvägen kom det dock inte någon konduktör och ville se min biljett. Kändes lite förargligt faktiskt. Ungefär som när jag just hade fyllt 20 och skulle premiärhandla på Systembolaget, men inte behövde visa legitimation.
Från trappuppgången till första klass på bara några timmar alltså. Som SFNB så passande kommenterade det: "Det var en snabb klassresa."
För några timmar sedan kom jag hem från Uppsala, där jag hälsat på en kompis och varit ute på krogen med honom (som den gräsänkling jag är denna helg). Framåt småtimmarna råkade vi dock skiljas åt och jag ramlade så småningom mot min mycket trötte (han hade bara sovit en timme natten innan) väns kvarter. Efter att vi skiljts åt hade vi på telefon kommit överens om att jag skulle ringa honom när jag kom, så att han kunde gå ner och öppna porten. Men när jag kommer fram svarar inte polaren i någon av sina telefoner. Jag suckar tungt och ser en tung natt som uteliggare framför mig. Strax får jag dock syn på några unga vuxna som kommer gående mot bostadsområdet. Jag berättar min historia och en av dem har möjligheten och vänligheten att släppa in mig i porten, eftersom han bor i samma hus. Väl uppe vid polarens dörr börjar jag förstås tokringa som en besatt på dörren. Jag oroar mig en smula för att störa grannarna, så mycket ringer jag på dörren och så högt hörs det. Men han sover sjukt tungt. Så, vad annat göra än att lägga tillrätta jackan som kudde, breda ut sig på golvet och invänta John Blund? Alkoholen i blodet hjälpte förstås till och jag somnade snabbt. Men det är nog det hårdaste underlaget som jag sovit på.
På morgonen mådde jag inte direkt som en prins och kom att tänka på en annan trettiplussares dom : "Rami har passerat 30-sträcket och då slutar kroppen att utvecklas, den degenererar och vi håller på att dö. Det är taskig fakta men så är det." I morse kunde jag verkligen skriva under på denna fakta. Det kändes både här och där som att kroppen höll på att dö.
Nåja, Bajen tyckte i alla fall att en "döende" man var värd att lägga ner 12 miljoner på. Det är en liten tröst för oss andra över trettio. Bajen har i och för sig aldrig gjort sig känt för sitt goda ekonomiska handlag.... men det finns ju andra exempel på vitala trettiplussare som kan fungera som förebilder.
Förstaklassresan då? Ja, det är inte så komplicerat. När jag bokade på SJ:s hemsida visade det sig att förstaklassbiljetten kostade lika mycket som andraklassbiljetten, och då var det ju inte något svårt val. På hemvägen kom det dock inte någon konduktör och ville se min biljett. Kändes lite förargligt faktiskt. Ungefär som när jag just hade fyllt 20 och skulle premiärhandla på Systembolaget, men inte behövde visa legitimation.
Från trappuppgången till första klass på bara några timmar alltså. Som SFNB så passande kommenterade det: "Det var en snabb klassresa."
onsdag, juni 10, 2009
Majstorovics imponerande barnmorskekunskaper
"Majstorovic förlöste hela laget med sitt 2-0-mål."
Bosse Peterson
tisdag, juni 09, 2009
Ullevi på Malta
Som ni kan se här ovanför ligger alltså Ullevi, ja kanske till och med hela Göte-la-änna-borg, på Malta. Det verkar nästan för bra för att vara sant! Visserligen får vi en bortamatch extra mot Malta, men det kan det vara värt. Skåne till Danmark och Göteborg till Malta, liksom. Och Malta ska vi slå ändå, trots dubbla bortamatcher.
Eller också spelas matchen i Göteborg ändå. Tokigt bara att Sture Allén fått 50 lakan för att döpa nya arenan till Gamla Ullevi när den ändå inte kallas för det. I folkmun kallas den tydligen ofta för Nya Gamla Ullevi, för att inte blandas ihop med gamla Gamla Ullevi. Och ibland kallas nya arenan visst bara för Ullevi, som i exemplet ovan. Rörigt? Ja, skyll inte på mig, skyll på Sture Allén. Och på tv.nu.
Informationen är hämtad här.
måndag, juni 08, 2009
onsdag, juni 03, 2009
Snart dags för Vasaloppet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)