Lillskruttan fyller idag tv-program (8 dagar) och jag har blivit en hel del erfarenheter rikare på denna korta tid, direkt eller indirekt. Jag vet nu…
…att hela grejen med att föda är överdramatiserad. Jag var lugn nästan hela tiden.
…att det kommer små, lila, deformerade, skrikande varelser ur födande kvinnor. Dessa varelser förvandlas sedan till små människor.
…att en bebis kan låta som en cykelpump medan den ammar.
…hur det känns när ens tröja råkar ut för en senapsfärgad bajsattack mitt på ljusa dagen (vilket också drabbade sambon några sekunder senare).
…att bebisar åldras otroligt fort! Jag är glad att min ålder inte fördubblas över en natt.
…hur det känns att köpa amningsbehå, mjölkuppsamlare och bröstvårtsskydd (”Behöver du hjälp?” ”Ja, det kan man säga, det är inte varje dag som jag köper amningsbehå”. *fniss i bakgrunden från ett annat butiksbiträde*).
…hur det är att ha en nyföding med landstingskalsong på huvudet liggandes i ens famn samtidigt som den tittar en djupt i ögonen och suger intensivt på ens lillfinger i närmare en timme.
…att man blir japansk av att få en bebis (man vill fota och filma hela tiden).
…hur annorlunda man känner sig som kille på baby-avdelningen på H&M.
…att flickbebisar är söta även i ”pojkfärger” (fast det visste jag egentligen innan också).
…att ”I was made for loving you, baby” och ”Nothing else matters” fungerar alldeles utmärkt som vaggvisor. Andra passande vaggvisor är "Sweet child o´mine" och "Don´t cry", men det var ju mer väntat, med tanke på låttitlarna. För extra god effekt: Sjung med och dansa runt lite mjukt samtidigt.
…att det här med att vara måndagsbarn tydligen betyder att man bajsar ovanligt ofta.
…att man kan vara världens sötaste bebis fastän man är ett måndagsexemplar.
Jag vid infarten till byn Farsa på Kefalonia i september förra året.