Var snäll mot busschaufförerna!

Fredrik Virtanen uppmanar folk att sluta hälsa på busschaufförer. Som gammal busschaffis ställer jag mig genast i försvarsställning. Självklart finns det sura, tråkiga chaffisar. Det finns såna människor inom alla yrken. Men för min del hände det mycket oftare att jag trevligt sa "Hej" än att folk sa det till mig. Allt för många SER inte busschauffören. De verkar inte förstå att det faktiskt sitter en människa av kött och blod bakom ratten. Vissa tittar inte ens på busschauffören. Och av de som gör det är det många som tittar på en med en tom blick. Man behandlar andra som man själv blir behandlad heter det som bekant. Därför kan busschauffören ofta upplevas som butter. Man kan i och för sig invända att det ska vara busschauffören som ska vara trevlig först. Det har jag ofta försökt med. Men det är inte så kul att vara trevlig och säga hej, när man sällan får någonting tillbaka. När det väl är någon som är trevlig, händer det ibland att man inte är beredd och hinner säga hej eller nåt tillbaka, eftersom man blir så överrumplad. Folk förväntar sig inte heller att man ska vara allt för trevlig. Är man för glad tror ju folk att man är full...

Nej, det är ofta ett otacksamt jobb att vara busschaufför, vilket Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har insett. I deras utmärkta, roliga bok "Två nötcreme och en moviebox - hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige" skriver de:

"Det är svårt att tänka sig ett otacksammare yrke än att jobba som mattant. Det skulle vara busschaufför, då. Båda de här jobben går ut på att i möjligaste mån avvärja katastrofer, utan att utföra någonting som man rimligen kan berömmas för. Ingen säger åt en busschaufför att han kört jävligt bra just den här dagen. Han löper däremot stor risk att få skäll för att han är sen, kör för långsamt, kör för ryckigt och så vidare."

Ett lysande undantag till dessa otacksamma trafikanter (eller "gamar" som de ibland kallas) är Cissan. Hon är en av få som förstått att busschaufförer är yrkesutövare som förtjänar uppskattning.

Alla borde någon gång testa på att jobba som busschaufför eller något annat yrke där man inte får så mycket uppskattning. Det ger nog en viss ödmjukhet. Men då menar jag inte att bara testa på för en dag (som när man t.ex. har sett populistiska politiker snabbtesta att vända hamburgare under några timmar för att få lite goodwill). Utan testa på på riktigt.

Sedan spelar det också in att jobbet ibland är stressigt - då är man inte alltid på sitt soligaste humör. En annan sak som påverkar är arbetstiderna, som inte är de roligaste. Jag har jobbat alla tider på dygnet som busschaufför. För det mesta jobbade jag antingen uttjänst eller delat. Uttjänst innebär att man plockar ut bussen från garaget mellan ca 04.30 och 06.30. Delat innebär att man jobbar i delade pass på dagen. Det första passet kan vara mellan t.ex. 04.52-07.47. Sedan är du ledig mitt på dagen och jobbar kanske nästa pass 12.40-17.34. Kan säga att för mig som nattmänniska var det inte idealiskt att börja jobba i svinottan (eller snarare natten). Det satte också sina spår på humöret ibland. Man vet att man sovit för lite när man sitter och biter sig själv i kinden för att inte blunda...

Nu finns det förstås en del fördelar med att köra buss också, det var inte BARA av bekvämlighet som jag jobbade med det i fem år. Men fördelarna tar vi en annan gång.