Jag fick några julklappar i förtid inför den senaste julen. Den första av dem var ett air hockey-spel! Alltså ett sådant spel som jag trånat efter i några månader och bloggat om. Sambon knorrade en del, men jag slog toffeln i bordet och lyckades efter hårda förhandlingar erövra några kvadratmeters lekyta!
Två veckor före jul bestämde jag mig för att jag skulle köpa denna julklapp till mig själv. Jag var så målmedveten att jag till och med trotsade mina principer* och tog mig till det blåa rövarnästet på andra sidan Lidingöbron för att komma över denna klapp. Tvåbarnsmamman som jag köpte det begagnade spelet av kunde inte hålla sig av nyfikenhet utan var till sist tvungen att fråga hur många barnen var och hur gamla de var (som skulle få hockey-spelet). Jag svarade med seriös min: "Ett...det är 29" och kvinnan såg ut som ett stort frågetecken innan jag lade till "...det är jag", varpå vi båda skrattade till. Hon tyckte ju att jag såg lite för ung ut för att ha ett så gammalt "barn". På min fråga varför hon sålde spelet sade hon att prestigen mellan hennes söner gjorde att spelet skapade mer bråk än glädje. "Ja, det är bättre att vi vuxna sysslar med sånt här", svarade jag.
Air hockey-spelet är kul! Bland annat roade jag och några kompisar oss med det på nyårsafton, vilket syns på denna actionbild:
"Julklapp i förtid 2" och "Julklapp i förtid 3" följer. Håll er uppdaterade för uppföljningen på dessa cliffhangers...
*OBS! Ironi.
10 kommentarer:
hahaha härligt med helt ärliga kommentarer : eh, det är till mig.
gptt med skratt på en söndgasförmiddag :)
"Hårda förhandlingar"? Du menar att du låg ner på dina bara knän och bad med din allra lenaste röst om att du skulle få ett litet hörn till denna plastmojöngen? ;P
Ja, grattis då. Och till tjejen: Jag beklagar.
;)
El Pedro - Kul att jag kunde bjuda på ett skratt. :-) Numera är det ju också mera "tillåtet" att vara barnslig som vuxen jämfört med hur det var förr, känns det som (tänker på t.ex. många vuxnas TV-spelande).
Elin - Hehe...det var nästan så. Nyckeln till att jag lyckades i förhandlingarna stavas "hopfällbara ben", som det stod i annonsen. Men det visade sig att de ändå inte var det...
Jag stod länge länge länge och tittade på ett bord på ÖB i lördags. Och växlade blicken mot ett biljardbord av något mindre modell än vad vi kan beskåda på pubarna.
Men 65 kvm tillåter inga utspel av den kalibern än. Jag får nöja mej med att läsa dina heta referat ;)
Malin - Vi har 73, snart 70, kvadrat. Det får plats om bara viljan finns! Eller som vissa säger: Allt går med lite våld och vaselin. ;-)
Jag älskar biljard, men pyttesmå biljardbord suger. Jag vet, jag har ett sånt hemma också (förpassat till vinden).
Ser himla kul ut säger jag som gillar all hockey.....
Men du ska ni bara tappa bort 3 kvadrat eller?
cliff mannen. släng ut matbordet så löser det sig. Lösning: kom över o käka hos mig stället. Bjuder på lax idag.
Londongirl - Ja, vi sågar bort dem. ;-) Skämt åsido finns svaret i att vi ska byta till en något mindre bostad: http://tankaromstortochsmatt.blogspot.com/2006/11/vi-har-kpt-en-lgenhet_09.html
Danne - Bra idé! Jag pilar över till dig på en gång!
Min kommentar till förhandlingarna: You win some, you loose some. The trick is to choose the ones you loose...
Skicka en kommentar