Skönt att höra. Jag hade faktiskt börjat undra lite. Det verkar som många av de bloggar jag länkar till från min sida uppdateras väldigt sällan. Men jag ger inte upp utan de får ligga kvar där tills vidare.
Hang in there! Tack för stödet också. Jag känner att jag får utlopp för ganska mycket av det jag vill nå ut med till omvärlden via Facebook. Har blivit Facebook-beroende i stället för bloggberoende. Har många bloggvänner på Fejan också. Ska vi bli Facebook-vänner?
Visst vore det lite kul att ta upp bloggandet igen. Men det är rätt skönt att inte känna någon uppdateringspress också. Dessutom: En levande blogg behöver kommentarer. Och om man inte har tid eller prioritet att kommentera en del på andras bloggar så kan man inte själv räkna med kommentarer heller.
Men man ska aldrig säga aldrig, jag kanske återupplivar denna blogg någon gång. Det är ju rätt kul också, som sagt. Och jag är stolt över denna blogg som faktiskt hängt med ett tag och haft ett inte helt oansenligt antal besökare (även om det inte går att mäta bloggkvalité i antal besökare).
Londongirl: Tack för coachingen! Skulle gärna vilja blogga igen, men jag har hamnat på blogg-dekis. Har inte längre impulsen "det här är bloggbart" - har tappat det. Men det kan förstås värkas fram om man verkligen vill. Nej, bloggandet får lov att vara nedprioriterat ett tag till fram över. Men NÅGON gång vore det kul att komma i gång igen. Sedan om det blir om ett, fem eller tio år - det får vi se.
Jah: Mycket förståeligt. Bara det faktum att du inte helt glömt bort denna blogg och är inne och kommenterar värmer. Guldstjärna till dig!
Mosstrollet, kul att du inte glömt bort denna blogg! Men jag hade nästan gjort det. Gillar ju att blogga egentligen, men det känns som att om man ska sätta i gång så ska man uppdatera hyfsat ofta - annars är det inte lika meningsfullt. Och det är inte läge just nu för att ha en blogg med hyfsat täta uppdateringar, tror jag. Men någon gång i framtiden kanske.
18 kommentarer:
Skönt att höra. Jag hade faktiskt börjat undra lite. Det verkar som många av de bloggar jag länkar till från min sida uppdateras väldigt sällan. Men jag ger inte upp utan de får ligga kvar där tills vidare.
Hang in there! Tack för stödet också. Jag känner att jag får utlopp för ganska mycket av det jag vill nå ut med till omvärlden via Facebook. Har blivit Facebook-beroende i stället för bloggberoende. Har många bloggvänner på Fejan också. Ska vi bli Facebook-vänner?
När man kan vara vänner iIRL ;-)
Eller också är kanske bloggen död ändå. Vi får se.
Jag tycker rent spontant att det är trist med plötslig bloggdöd, så även i detta fall. Hur verkar det? :)
Men nej! Inte död blogg! Kan du inte väcka den till liv lite grann i alla fall.....miss u'
..tyst det är i bloggen.. Öka takten, sista kvarten! Tidaholm!! =)
Hej på er!
Visst vore det lite kul att ta upp bloggandet igen. Men det är rätt skönt att inte känna någon uppdateringspress också. Dessutom: En levande blogg behöver kommentarer. Och om man inte har tid eller prioritet att kommentera en del på andras bloggar så kan man inte själv räkna med kommentarer heller.
Men man ska aldrig säga aldrig, jag kanske återupplivar denna blogg någon gång. Det är ju rätt kul också, som sagt. Och jag är stolt över denna blogg som faktiskt hängt med ett tag och haft ett inte helt oansenligt antal besökare (även om det inte går att mäta bloggkvalité i antal besökare).
Annars finns jag på Facebook.
Ha det fint!
P.S. Jag lär ju inte få MERA fritid de närmaste åren, med tanke på att dotter nummer två beräknas primalskrika 19 februari...
Titta! En levande död blogg som lever *hostar artigt*
Inte så långt kvar nu då ... hoppas hon primalskriker lagom så du får tid att skriva:-)
Jag skiter i om du inte kommenterar hos mig jag tänker göra det här hos dig i alla fall. Saknar den här bloggen.
Kom igen nu! Blås liv i den! <3
Jag börjar tvivla. Mycket starkt.
Stefan: En till synes korrekt analys.
Anonym: Hej där! Är du någon jag känner IRL?
Londongirl: Tack för coachingen! Skulle gärna vilja blogga igen, men jag har hamnat på blogg-dekis. Har inte längre impulsen "det här är bloggbart" - har tappat det. Men det kan förstås värkas fram om man verkligen vill. Nej, bloggandet får lov att vara nedprioriterat ett tag till fram över. Men NÅGON gång vore det kul att komma i gång igen. Sedan om det blir om ett, fem eller tio år - det får vi se.
Jah: Mycket förståeligt. Bara det faktum att du inte helt glömt bort denna blogg och är inne och kommenterar värmer. Guldstjärna till dig!
Kom igen nu Cliffan! Skriv en rad :D
Här kommer en rad... :-)
Mosstrollet, kul att du inte glömt bort denna blogg! Men jag hade nästan gjort det. Gillar ju att blogga egentligen, men det känns som att om man ska sätta i gång så ska man uppdatera hyfsat ofta - annars är det inte lika meningsfullt. Och det är inte läge just nu för att ha en blogg med hyfsat täta uppdateringar, tror jag. Men någon gång i framtiden kanske.
Lämnar ett tassavtryck...
Men nu då? Är det framtiden än?
Skicka en kommentar