Blodigt drama

Som jag tidigare skrivit om har min väluppfostrade dotter redan förstått innebörden av "Äta, skita, spy - Hammarby". För en och en halv månad sedan, när hon just hade tagit sina första, stapplande steg tog hon det ett steg längre, så att säga (häpp!). Då fick hon för sig att det inte bara var mat, bajs och spya som hörde till en riktig bajentröja, utan även blod. Mycket blod.

De första stegen var som sagt stapplande. Och om man stapplar sig fram i tillvaron är det lätt hänt att man snubblar. Särskilt om det ligger en hal bok på golvet. Det hela bar sig inte bättre än att snubbelmajan föll som en fura med munnen före rakt på en låg träbänk, med kraftigt blodvite som följd.

Så här nedblodad blev bajentröjan:


Det gjorde naturligtvis väldigt ont att ramla så där. Men dagen efter var det glada miner igen. Glada fläskläppsminer:



Idag är för övrigt indoktrineringsstatusen denna: När jag säger "Hammarby e ´råmm bästa" svarar hon glatt "Heja, heja, heja".