Jag fick ett sms häromdagen av frugan. Det stod bland annat: "Tilda och jag promenerar lite. Hon somnade för fem minuter sen".
Jag visste inte att vår dotter redan börjat gå i sömnen.
onsdag, september 30, 2009
Mamma Christer
Dottern fick tag i senaste numret av DN:s PÅ STAN, pekade på bilden av Christer Lindarw och utbrast "mamma" upprepade gånger.
Även när jag satt med dottern i knät vid datorn och tittade på foton som överförts från kameran till datorn reagerade hon på samma sätt när detta foto åter igen dök upp:
Till frugans "försvar" ska dock sägas att dottern nyligen ropade "bää" när hon satt i bilen och passerade ett gäng ensilagebollar ...
Även när jag satt med dottern i knät vid datorn och tittade på foton som överförts från kameran till datorn reagerade hon på samma sätt när detta foto åter igen dök upp:
Till frugans "försvar" ska dock sägas att dottern nyligen ropade "bää" när hon satt i bilen och passerade ett gäng ensilagebollar ...
fredag, september 25, 2009
Gästkrönikör på Bara Bajen
Föregående inlägg här nedan platsade som gästkrönika på stora bajenbloggen Bara Bajen. Tack för det.
torsdag, september 24, 2009
Den mest aktiva inlärningsfasen
I senaste numret av Sportmagasinet lägger krönikören Erik Niva fram en teori om att "i stort sett alla idrottsintresserade går igenom sin mest aktiva inlärningsfas någon gång mellan 10 och 20 års ålder" och han fortsätter: "Det är därför som jag själv kan rabbla i stort sett alla aktörer på isen i hockeyns finalserie mellan Malmö och Modo 1994 (...) men helt ärligt inte ens kan komma på vilka lag som möttes i våras."
Jag tror att det ligger mycket i det Niva skriver. Och jag kommer att tänka på hur det såg ut för mitt kära Hammarby mellan jag var 10 och 20 år, d v s mellan 1987 - 1997 (jag började gå på de flesta hemmamatcherna när jag var runt 12 år). Jag låter en historisk återblick på Hammarbys hemsida summera denna tid:
"I slutet av 80-talet misslyckades Hammarby med att bygga vidare på de framgångsrika åren. Klubben drogs med dålig ekonomi, nyckelspelare försvann och 1988 åkte Hammarby ur Allsvenskan. Det innebar en ny period av hissåkande mellan divisionerna, trots att Bajen tog sig tillbaka till högsta serien redan 1989 efter en spektakulär seger över Karlstad med 6-0. 1997 fyllde Hammarby hundra år och fotbollssektionen firade jubileet genom att avancera till Allsvenskan".
Jag tror att detta har präglat mig som supporter. Supporterskapet har emellanåt varit tufft och ofta en källa till lidande, eftersom man hela tiden hade en känsla av att Hammarby borde vara en klubb för landets högsta serie. Men det har också varit många lyckliga stunder. I näst högsta divisionen fick man ju ändå uppleva mestadels segrar, även om förluster mot Spårvägen, Ope och Hertzöga också inkasserades. Dessutom kändes det som att vinna SM-guld när Bajen då och då tog steget upp i Allsvenskan. Man kan verkligen inte säga att det varit tråkigt eller odramatiskt på något sätt (och där i ligger en stor del av tjusningen med supporterskapet).
Att ha upplevt säsongerna 1987 - 1997 mellan 10 - 20 års ålder tror jag har gett mig perspektiv på årets dåliga säsong. Man kunde garva mer åt skiten förr och Monty Pythons "Always look on the bright side of life" hördes ofta i motgång.
Visst är jag också missnöjd med årets säsong, men jag tror att jag inte är riktigt lika krävande som de ungdomar som haft sin "mest aktiva inlärningsfas" under de goda åren från 1998 - 2008. Och det är mest bland dessa glin man hittar frustrerade bengalbrännare, ölmuggskastare och en och annan som vill storma planen när Hammarby spelar dåligt och råkar ut för domare som vill visa att de "pallar trycket" på Söderstadion. Det finns säkert andra anledningar (internationella intryck, testosteronstinn ungdomlighet etc) förutom de sportsliga kraven och ilska mot domarna som ligger bakom dessa aggressiva uttryck, men jag tror att det man upplevt som supporter mellan 10 och 20 års ålder är en icke oväsentlig beståndsdel där i.
Jag tror att det ligger mycket i det Niva skriver. Och jag kommer att tänka på hur det såg ut för mitt kära Hammarby mellan jag var 10 och 20 år, d v s mellan 1987 - 1997 (jag började gå på de flesta hemmamatcherna när jag var runt 12 år). Jag låter en historisk återblick på Hammarbys hemsida summera denna tid:
"I slutet av 80-talet misslyckades Hammarby med att bygga vidare på de framgångsrika åren. Klubben drogs med dålig ekonomi, nyckelspelare försvann och 1988 åkte Hammarby ur Allsvenskan. Det innebar en ny period av hissåkande mellan divisionerna, trots att Bajen tog sig tillbaka till högsta serien redan 1989 efter en spektakulär seger över Karlstad med 6-0. 1997 fyllde Hammarby hundra år och fotbollssektionen firade jubileet genom att avancera till Allsvenskan".
Jag tror att detta har präglat mig som supporter. Supporterskapet har emellanåt varit tufft och ofta en källa till lidande, eftersom man hela tiden hade en känsla av att Hammarby borde vara en klubb för landets högsta serie. Men det har också varit många lyckliga stunder. I näst högsta divisionen fick man ju ändå uppleva mestadels segrar, även om förluster mot Spårvägen, Ope och Hertzöga också inkasserades. Dessutom kändes det som att vinna SM-guld när Bajen då och då tog steget upp i Allsvenskan. Man kan verkligen inte säga att det varit tråkigt eller odramatiskt på något sätt (och där i ligger en stor del av tjusningen med supporterskapet).
Att ha upplevt säsongerna 1987 - 1997 mellan 10 - 20 års ålder tror jag har gett mig perspektiv på årets dåliga säsong. Man kunde garva mer åt skiten förr och Monty Pythons "Always look on the bright side of life" hördes ofta i motgång.
Visst är jag också missnöjd med årets säsong, men jag tror att jag inte är riktigt lika krävande som de ungdomar som haft sin "mest aktiva inlärningsfas" under de goda åren från 1998 - 2008. Och det är mest bland dessa glin man hittar frustrerade bengalbrännare, ölmuggskastare och en och annan som vill storma planen när Hammarby spelar dåligt och råkar ut för domare som vill visa att de "pallar trycket" på Söderstadion. Det finns säkert andra anledningar (internationella intryck, testosteronstinn ungdomlighet etc) förutom de sportsliga kraven och ilska mot domarna som ligger bakom dessa aggressiva uttryck, men jag tror att det man upplevt som supporter mellan 10 och 20 års ålder är en icke oväsentlig beståndsdel där i.
söndag, september 20, 2009
torsdag, september 17, 2009
Dryga, korkade lyxfruar
Är det inte lite korkat att inte bry sig om parkeringsböter om man är arbetslös? Men någonting säger mig att det inte går någon nöd på Florence. Jag gissar att hon är en lyxhustru. Och eftersom Florences svar känns korkat (och det gäller även om hon faktiskt skulle vara en lyxhustru), så kom jag osökt att tänka på en annan korkad lyxhustru, Anna Anka. Tänk att kunna skriva puckade grejer i varje mening - helt otroligt!
onsdag, september 16, 2009
All time low
Jag vet att jag inte "förtjänar" så många kommentarer nu för tiden, eftersom jag blivit så dålig på att kommentera på andras bloggar senaste tiden (det är inte för att ni blivit sämre, jag har bara gjort annat).
Men 0 kommentarer på de fyra senaste inläggen - kom igen, lite bättre än så förtjänar jag.
Säg hej åtminstone!
Men 0 kommentarer på de fyra senaste inläggen - kom igen, lite bättre än så förtjänar jag.
Säg hej åtminstone!
tisdag, september 15, 2009
Blodigt drama
Som jag tidigare skrivit om har min väluppfostrade dotter redan förstått innebörden av "Äta, skita, spy - Hammarby". För en och en halv månad sedan, när hon just hade tagit sina första, stapplande steg tog hon det ett steg längre, så att säga (häpp!). Då fick hon för sig att det inte bara var mat, bajs och spya som hörde till en riktig bajentröja, utan även blod. Mycket blod.
De första stegen var som sagt stapplande. Och om man stapplar sig fram i tillvaron är det lätt hänt att man snubblar. Särskilt om det ligger en hal bok på golvet. Det hela bar sig inte bättre än att snubbelmajan föll som en fura med munnen före rakt på en låg träbänk, med kraftigt blodvite som följd.
Så här nedblodad blev bajentröjan:
Det gjorde naturligtvis väldigt ont att ramla så där. Men dagen efter var det glada miner igen. Glada fläskläppsminer:
Idag är för övrigt indoktrineringsstatusen denna: När jag säger "Hammarby e ´råmm bästa" svarar hon glatt "Heja, heja, heja".
De första stegen var som sagt stapplande. Och om man stapplar sig fram i tillvaron är det lätt hänt att man snubblar. Särskilt om det ligger en hal bok på golvet. Det hela bar sig inte bättre än att snubbelmajan föll som en fura med munnen före rakt på en låg träbänk, med kraftigt blodvite som följd.
Så här nedblodad blev bajentröjan:
Det gjorde naturligtvis väldigt ont att ramla så där. Men dagen efter var det glada miner igen. Glada fläskläppsminer:
Idag är för övrigt indoktrineringsstatusen denna: När jag säger "Hammarby e ´råmm bästa" svarar hon glatt "Heja, heja, heja".
måndag, september 14, 2009
söndag, september 13, 2009
Djurgårdarna
Jag är väldigt nöjd med att ha föst in djurgårdarna på skyltat.se.
Ursprungligen publicerat i denna supporterrapport från Göteborg.
Ursprungligen publicerat i denna supporterrapport från Göteborg.
lördag, september 12, 2009
tisdag, september 08, 2009
Bloggers sökfunktion ur funktion
Vad har hänt med sökfunktionen här på Blogger egentligen? Jag syftar på rutan högst uppe till vänster. Jag sökte nyss efter ett inlägg som jag skrivit som jag vet innehåller "american cockies", men det stod inte att hitta. Det finns fler exempel.
söndag, september 06, 2009
Cliff Hanger - nu även på skyltat.se
Skyltat.se har ett enkelt men roligt koncept som jag gillar. Därför är det med glädje som jag kan meddela att jag fått med ett bidrag på den sajten.
torsdag, september 03, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
