Domarskandal!

Jag tänkte skriva ett inlägg om domarskandalen på Söderstadion i lördags och om att domare Strömbergsson nu snott 6 poäng från Hammarby i år. Men så såg jag att det redan skrivits ett inlägg om detta som jag kan skriva under på till 100 %, så här är länken till det i stället.

Varför får inte personer över 99 år spela sällskapsspel?

Har ni tänkt på att det på många sällskapsspel står att de är från 4-99 år, 6-99 år, 9-99 år och liknande? Snacka om åldersrasism!

Jäkligt hygglo att ta ifrån de stackars superseniorerna ett av de få nöjen som de (kanske) fortfarande kan ägna sig åt med behållning.

Jag ser framför mig hur någon på tant Agdas 100-årskalas blåser av dammet från ett nästan bortglömt sällskapsspel som tagits fram ur något förråd:

- Men vänta nu, tant är ju för gammal för det här spelet, står det här. Ja det är inte mycket att göra. Vi andra får väl spela så kan tant ta en påtår i lugn och ro.

Well, if I can call you Al

Med risk för att framstå som självbelåten och fånig vill jag ändå återge ett replikskifte som ägde rum igår mellan mig och K, en bekant som jag inte träffat på några år. K har uppenbarligen hört att jag blivit pappa.

- Så jag kan kalla dig pappa nu alltså?
- Nej, det blir så konstigt då. Det är bara min dotter som kan kalla mig det.

100 bröst

Man kanske borde börja följa sim-VM (för seniorer) som pågår just nu. Jag tror att jag har hittat en ny favoritgren...

Tilda laddar inför bortafajten

Förrförraveckan var vi i Göteborg. En självskriven punkt i utflyktsprogrammet var förstås matchen mellan Häcken och Hammarby. Uppvärmningen inför matchen ägde rum, som sig bör, mitt i lejonkulan - alltså på en krog mitt på Avenyn. Med självklar pondus och auktoritet ledde min dotter Tilda uppladdningen:

"Alla heter Glenn i Götebooorg"

"Akta er för Bajen, ja ni ska akta er för Bajen!"

Spanar in en snygg kille i bajentröja? Det fanns en del såna på stan, eftersom det var Gothia Cup-vecka.

Efter en stund på krogen blir man som bajare ofta kärvänlig...

...och man kan känna sig lite lurig...

I en mer undanskymd del av staden fanns även djurgårdarna representerade. Inom inhägnat område förstås.

Fotnot: Matchen gick inte så bra, men det var knappast uppladdningens fel.

Billigaste lammköttet

Reklam: "Vi i Hallunda C har billigaste lammköttet i stan".

Damerna först

Spelade fotbollsgolf vid Hellasgården idag och blev lagom svettig. Bra då att jag och vännen A hade med oss badkläder för att hoppa i den närbelägna Källtorpssjön. På bryggan säger A lite retsamt "damerna först" och erbjuder mig med en handgest att hoppa i vattnet först. Jag antar dock inte det retfullt framlagda erbjudandet direkt, utan A hoppar i stället själv i först. Bredvid mig står däremot en kille på 10-11 år som jag erbjuder att hoppa i före mig. Men han har tydligen snappat upp vad A sade och säger "Nej, damerna först" till mig. Jag skrattar till lite grann och hoppar i.

Någon timme senare springer jag till busshållplatsen närmast badplatsen. Jag hamnar bakom killen från bryggan. Gissa vad jag sade till honom efter att ha knackat honom på axeln?

Gråbo

Jaha, då är man tbxtstan efter en rundresa i västsverige. Hunnebostrand, Smögen, Göteborg och Tidaholm är några av ställena som förärats besök av oss. De närmaste dagarna blir det dessutom en mini-roadtrip med Söderköping, Norrköping och Kolmården. Najs, som man säger på stockholmska.

En ort som vi passerade under vår "turné" var Gråbo. Måste vara ett avskräckande ortsnamn för alla som är allergiska mot just Gråbo.

Bloggpaus

Nu blir det bloggpaus på cirka två veckor här. Men kolla gärna in arkivet, det finns hundratals inlägg där (820 för att vara exakt). Eller varför inte kika på mina länkar?

Välkommen tillbaka!

Blow-holes

Det kan väl inte bara vara jag som instinktivt tycker att det känns suspekt med arrangerade utflykter till så kallade "blow-holes"?


Jag menar, stavningen är ju horribel! "Blow holes" måste skrivas med sedvanlig, korrekt engelsk särskrivning, inte med bindestreck som i "blow-holes". Man blir ju upprörd...

En annorlunda dag

Det här är ju inte någon dagboksblogg. Men jag är beredd att göra ett undantag för att lite kort beskriva vad jag gjorde i lördags, för det var en dag som stack ut, kan man säga.

Det blir en kort beskrivning, jag måste krama kudden snart. Men jag var med om mitt livs första svensexa i lördags (hade ingen innan jag gifte mig, vi gifte ju oss i smyg).

Dagen började med att vi kidnappade herr Blodpudding och förde honom till Ulvsunda industriområde, där han och vi andra utsattes för eldklot, skottsalvor, napalmbomber och lite annat smått och gott. Kanske ska tilläggas att det var experter på specialeffekter som hanterade detta.

Efter det fick herr Blodpudding dra på sig en tajt Stålmannen-dräkt med tillhörande pungklyvning och hoppa bungy jump. Därefter blev det en snabb transport med RIB från Strandvägen ut mot skärgården, där våra hyrda vattenskotrar stod och väntade. I en hel timme åkte vi sedan skoter i innerskärgården och kryssade i det varma solskenet mellan finlandsbåtar, segelbåtar och motorbåtar. Med en toppfart på 65 km/h var vi snabbast av alla. Men lite långsammare slalomåkning var också kul.

Ännu långsammare blev det med nästa upplevelse på vatten, nämligen bastuflottfärden. Många sköna dopp blev det före och efter grillningen på däck. Och bastande har sällan varit så skönt. Som avrundning blev det lite fotboll på ängen vid marinan innan vi landade i en lägenhet med delar av möhippegänget.

Barnspråk

I vanliga fall brukar mitt sjungande uppskattas av dottern. Ibland nickar hon till och med gillande med huvudet och ler. Men nu har hon kanske fått nog ändå. Eller hur ska jag annars tolka att hon tog ut nappen ur munnen och erbjöd mig den när jag senast tog ton?

Bilder från Tidaholm

Varken stora eller små människor snöröjes. Och fiskar är förbjudna att uppehålla sig på gångvägen.




Vissa handlare är måna om att kommunicera med ett "modernt" språk.




Den här minivillan kallas "Dockhuset"...




...och priserna på bostadsrätter är om möjligt ännu mindre, så att säga.




Minigolfbanan i stadens centrum har sett bättre dagar.




I Tidaholm behöver man bara slå fem siffror för att prata med sin lokala pizzabagare.




Ett skomakeri, inhyst i en annorlunda byggnad.

Nya Zeelands blekansikten

Kommer ni ihåg Arne Hegerfors klassiska groda, "Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk" ?

Nu har uppföljaren kommit:

Min klassresa: Från trappuppgången till första klass på bara några timmar

Idag har jag både sovit i en trappuppgång och rest i första klass. Låter som två extrema ytterligheter, eller hur?

För några timmar sedan kom jag hem från Uppsala, där jag hälsat på en kompis och varit ute på krogen med honom (som den gräsänkling jag är denna helg). Framåt småtimmarna råkade vi dock skiljas åt och jag ramlade så småningom mot min mycket trötte (han hade bara sovit en timme natten innan) väns kvarter. Efter att vi skiljts åt hade vi på telefon kommit överens om att jag skulle ringa honom när jag kom, så att han kunde gå ner och öppna porten. Men när jag kommer fram svarar inte polaren i någon av sina telefoner. Jag suckar tungt och ser en tung natt som uteliggare framför mig. Strax får jag dock syn på några unga vuxna som kommer gående mot bostadsområdet. Jag berättar min historia och en av dem har möjligheten och vänligheten att släppa in mig i porten, eftersom han bor i samma hus. Väl uppe vid polarens dörr börjar jag förstås tokringa som en besatt på dörren. Jag oroar mig en smula för att störa grannarna, så mycket ringer jag på dörren och så högt hörs det. Men han sover sjukt tungt. Så, vad annat göra än att lägga tillrätta jackan som kudde, breda ut sig på golvet och invänta John Blund? Alkoholen i blodet hjälpte förstås till och jag somnade snabbt. Men det är nog det hårdaste underlaget som jag sovit på.

På morgonen mådde jag inte direkt som en prins och kom att tänka på en annan trettiplussares dom : "Rami har passerat 30-sträcket och då slutar kroppen att utvecklas, den degenererar och vi håller på att dö. Det är taskig fakta men så är det." I morse kunde jag verkligen skriva under på denna fakta. Det kändes både här och där som att kroppen höll på att dö.

Nåja, Bajen tyckte i alla fall att en "döende" man var värd att lägga ner 12 miljoner på. Det är en liten tröst för oss andra över trettio. Bajen har i och för sig aldrig gjort sig känt för sitt goda ekonomiska handlag.... men det finns ju andra exempel på vitala trettiplussare som kan fungera som förebilder.

Förstaklassresan då? Ja, det är inte så komplicerat. När jag bokade på SJ:s hemsida visade det sig att förstaklassbiljetten kostade lika mycket som andraklassbiljetten, och då var det ju inte något svårt val. På hemvägen kom det dock inte någon konduktör och ville se min biljett. Kändes lite förargligt faktiskt. Ungefär som när jag just hade fyllt 20 och skulle premiärhandla på Systembolaget, men inte behövde visa legitimation.

Från trappuppgången till första klass på bara några timmar alltså. Som SFNB så passande kommenterade det: "Det var en snabb klassresa."